Inte en droppe till
Min stressnivå är maxad och jag har konstant ytspänning.
Minsta stresspåslag och systemet slår av. När jag känner att det börjar gå åt det hållet så är det några djupa andetag och några lugnande ord till mig själv som gäller annars blir det svart.
Ibland går det fort och ibland så har jag inte möjlighet att undvika den jobbiga situationen och då får jag ta konsekvenserna av det. Rör det sig om ett plötsligt påslag (t.ex om hundarna börjar bråka)så blir det oftast en stark plötslig reaktion (börjar koka och blir arg, följt av ångest) och är det ett mer utdraget påslag (t.ex gå på stan) blir det en mer utdragen reaktion (en dags sängliggandes med ångest).
Jag har alltid haft lätt att bli stressad men just nu är det extremt och jag blir så frustrerad över att inte kunna göra någonting utan att vara på min vakt. Troligtvis för att jag ignorerat tecknen så länge:
Jag har varit fantastiskt duktig på att spela mina roller och ge uttryck för att vara en lugn och självsäker person. Jag var en duktig flicka på mitt jobb som gjorde allt för att uppnå perfektion och bra siffror (säljare).
Jag åkte till mitt jobb mitt i nätterna för att lugna min ångest över att ha gjort något fel under dagen, behövde kontrollera allt! Sömntabletter, ångestdämpande och rödvin hjälpte inte så länge.
Då testade jag att fylla dygnets alla timmar med intryck för att inte kunna tänka och känna. Funkade några månader men sen kom alla känslorna på en och samma gång (tralala). Grät okontrollerat till och från jobbet och låste in mig på toaletten under arbetstid för att spy upp lite av ångesten och gråta bort en bit av klumpen i bröstet.
Ja, nu kunde jag inte längre hålla mina murar och allt raserade. Jag blev sjukskriven. Och här är jag nu....
Huvudet jobbar på som förr men kroppen orkar inte hänga med i det gamla tempot. Mina roller har varit min trygghet, nu vet jag inte längre hur jag ska vara.
Jag undviker att träffa folk då jag skäms och mår dåligt över hur jag är just nu. Jag orkar inte med mina känslostormar och jag vägrar förlika mig med dem.
Ursäkta osammanhängande inlägg. Jag är kaos!
