Min kamp mot psykisk ohälsa
I över 13 års tid har jag kämpat så jäkla hårt för att skjuta undan mina känslor och spelat mina roller.
Jag har sett på mina psykiska problem som någonting övergående, trots att de aldrig har försvunnit.
Jag har maniskt försökt ignorera dem och hållit mig sysselsatt för att i nästa sekund få ta allt som ett slag i magen, dragit täcket över huvudet och längtat bort.
Depression, ångest och självmordstankar har alltså jag jämfört med en förkylning.
Idag är jag 25 år och så satans trött på att må dåligt. Jag har försökt fly från mig själv och inte lyssnat eller visat mig själv någon som helst respekt under ja, hela mitt liv. Nu får det faktiskt vara slut på det.
Jag ska inte längre niga fint och buga jantigt när fler psykologer eller läkare säger att "du ser ju så pigg ut och verkar så lugn" eller "tror du fixar det här själv nu, du är så medveten om dina problem" för det är lögner.
Nu ska jag sluta ljuga för mig själv och andra, nu ska jag få må mitt bästa.
Det är vad den här bloggen kommer handla om: vägen dit (med allt vad det innebär).
